I torsdags så ringde en kompis och frågade om jag ville hjälpa en kamrat över helgen. Efter lite funderande så tackade jag ja, med vetskapen att minus 10 grader och mete kanske inte är den allra bästa kombinationen.

Jag skulle köra lite bil och hämta varor, enkel match alltså. Fördelen var att han hade en ny bil, precis en sådan som jag funderar på, inför nästa år. Jag skulle alltså få möjlighet att köra den en hel helg så att jag kände att det var rätt och dessutom få betalt för det.

Fredag

Inte direkt uppe med tuppen men jag hade ju hela helgen på mig. Så framåt nio på kvällen så hade jag runt 50 mil kvar att köra. Bilen gick som en klocka och allt var frid och fröjd.

Jag sitter mycket och funderar när jag kör bil och så även denna gången. Jag tänker på hur jag ska få till saker i livet, med fisket osv osv.

Pling

Vid ettiden så hade jag bara 5 mil kvar hem, då det plötsligt händer. Det plingar till i bilen, förskräckt så undrar jag givetvis vad det är som gick sönder nu. Snabbt kommer jag fram till att det måste ha vart när bensinmätaren gick ner på reserven, för nu är ju varningslampan tänd. Undrar just hur mycket det kan vara kvar då?

Sagt och gjort, jag stannar och kollar i instruktionsboken, ca 10 liter står det. Då är det lugnt, tänkter jag. Så jag fortsätter hemåt.

Slö motor

Efter 2 mil så tycker jag att motorn börjar bli lite slö, ungefär som när soppan håller på att tryta. Mycket riktigt bilen stannar. Jag stirrar förvånat på den argt lysande varningslampan för bensintryt, vadå 10 liter?

Snabbt konstaterar jag att bilen inte går att rulla ensam dom 1,5 milen till stans bensinmack. Jag vet att det är ungefär 5-6 km till den närmaste macken. Men jag står iaf mitt i natten ute på en landsväg och inte en kotte i sikte.

Vad göra?

Snabbt konstaterade jag att det inte var riktigt lockande att börja gå mot någon av mackarna så jag var tvungen att ta en livlina, jag fick ringa en kompis. Först på tur stog exet, hon brukar ha koll på saker. Men inget svar där.

Efter 4 samtal så förstod jag att det inte var det vanligaste fredagsnöjet att sitta och vänta på att jag skulle ringa och be om hjälp. Speciellt efter klockan ett på en fredagskväll. Mina kamrater hade i princip alla samma problem, alkohol. Ingen var kapabel att köra bil en fredagkväll då det var den traditionella fredagbärsen, virren eller bara vin.

Undrar just om det bara är mina kompisar som har en svaghet i dessa drycker eller om det är generellt.?

Vad återstår?

Enda möjligheten var att gå mot en av mackarna, antingen den närmaste med liten chans till lift eller den längre med större liftchans. Jag valde den kortare vägen att gå då jag insåg att lift var svårt att få mitt i natten. För ärligt talat så hade jag nog inte stannat för en ivrigt vinkande kille mitt i natten.

Det var precis det jag fick märka att ingen annan gjorde heller.

Positivt överraskad

Jag bedömde att det borde vara 5-6 kilometer till den valda macken, men jag hade kanske fel? Nästan direkt ser jag att det står "Viskafors 1" så glad i hågen funderar jag på om jag inte ska springa den lilla biten?

Klokt nog så avstod jag den känslan. Efter 1 kilometer så kommer det ett hus, jag var alltså i utkanten av byn bara. Min instinkt säger mig att det borde vara betydligt närmare att gena. Sagt och gjort jag tar en genväg och på lite känn så tar jag första vägen mot vänster.

Efter ett litet tag inser jag att den svänger för att gå tillbaka mot det håll där jag har bilen. Men jag ser lampor några hundra meter bort mellan träden, undrar om det inte är dit jag ska mot?

Mörkt

Jag inser snabbt att det är ganska mörkt i skogen på natten. Efter att bäckhopp, med bara lite blöta skor, några markkänningar pga snubblande fötter så kommer jag iaf fram till ljusen.

Lite tur har jag allt, för det första jag ser är 2 killar som går lite framför mig. Ropar lite käckt och undrar om dom vet var macken ligger.

Inser ganska snabbt att dom förmodligen inte hör mig eller så bryr dom sig inte, för dom fortsätter bara att gå.

Springer

Jag har inget annat val än att springa för att komma ikapp dom. Flåsande som en brunstig tjur kommer jag fram till dom. Båda är försedda med en halvtom ölburk och jag inser snabbt att det inte är den första som dom har hällt i sig under kvällen.

Jag får iaf ur dom såpass mycket att jag förstår att jag är någorlunda rätt och att jag ska fortsätta den här vägen 3 km och sen ta vänster 1 km till, sedan är macken där.

Transportsträcka

Resten är bara en lång transportsträcka. Jag kommer fram till macken hittar en avlagd dunk som jag fyller med bensin och börjar den mödosamma vandringen tillbaka till bilen.

Denna gången går det bättre genom skogen iaf. Men ju närmare jag kommer bilen desto mer säker blir jag på att någon har stannat slagit in en ruta och att detta kommer att kosta mig en självrisk.

Sista biten springer jag mot bilen. Men jag klarar mig, bilen står kvar och inget har hänt med den.

Pling

Efter att jag har hällt i mina 3 liter så slocknar återigen reservlampan. Jag får igång bilen och kan fortsätta hemåt.

Över 2 timmar tog den promenaden mig, men jag får väl se det som en träning på något sätt.

Bilen var trots detta en positiv bekanskap.

Häng med mig här på nätet så får du reda på mina fortsatta steg.

Ses i VM-truppen 2007.

Uffe