Nu sitter jag här igen både glad och bedrövad. Men sånt är ju livet mycket upp och lika mycket ner, så varför bry sig egentligen? Men det gör man ju ändå. Vad är det då som tynger och vad gör mig glad?

Detta gör mig glad

Efter de första månaderna med denna sida och inte minst Svenska meteserien så har jag mött flera, och jag menar flera, som har gillat det jag gjort. Jag kan ju inte säga att jag ogillar det själv men roligt är ju att andra gillar det och säger det.

En hel del har bidragit med sina strån till stacken, genom reportage, profiler, bilder och en väldigt god anda ute på tävlingar. Då inte minst under bistra förhållanden.

Jag känner mig glad då jag till hösten kan tänka tillbaka på vår kväll vid Röglefestivalen, några pilsner, trevligt folk och en bra stund i livet. Jag blir inte lika glad över att jag missade Ryders Cup, men nu är det ju ordnat till nästa år, ingen mer krock.

Jag blir oerhört glad för alla dom prestationer som gjordes i kvaltävlingarna, Gyula som har gått från ord till handling, Rolf som jag hade kamper med på samtliga tävlingar, han lyckades där jag inte gjorde det. Tom som visade sin rutin, Håkan som från uppehåll på några år går direkt in i laget. Magnusson som fortsätter att övertyga mig, trots att jag egentligen inte vill se det. Ja alla av dom har gjort sitt, Gunther som i sin profil var ödmjuk och sa att han ville in i laget, redan samma år var han där...Ja alla gjorde det dom ville...Bravo..

Jag blir också glad när jag börjar se nya ansikten ute på tävlingarna, som de två grabbarna som satt jämte mig på 12-timmars tävlingen ute i Annelund. Väldigt enkla grejer men med en sån iver och sånt intresse av att lära så man blir förstummad, finns det verkligen nytt folk som har denna iver och vad beror det på?

Pratade en hel del med killarna, då fisket inte blev vad vi hade tänkt oss, allra minst för dessa killar. Men dom sa att dom var där för att lära och ha kul, vilket jag tror dom gjorde, iaf så visade jag en del knåp och knep, bl.a hur jag fiskar med min butt på bottenmetet. Dom hade läst just min artikel om bottenmete, här på nätet, och såg att jag använde precis det jag skriver om.

Jag tror det är oerhört viktigt att ta sig tid och inte minst visa vad man kan och hur man gör. Gör vi alla det så kommer vi att bli flera och vi kommer att få den bredd som vi så väl behöver för att ta sig vidare ut i det internationella vimlet.

Ännu gladare blev jag när jag får se samma killar komma till helgens kvaltävling i Lilla Edet, för att se och lära ännu mera. Tyvärr fick dom ju inte se så mycket action från min sida. Men det roliga var ju att dom visar det intresse som fick mig själv att fastna för det jag fortfarande tycker är det roligaste jag vet.

Glad blir jag över att se mina gamla idoler och förebilder ute i vimlet igen, Håkan, som är en levande legend, är tillbaka. Det ryktas att Åstrand har börjat knyta tackel igen. Har vi redan tagit dom första stegen på resan för att komma dit jag hoppas vi ska nå om några år?

Detta gör mig mindre glad

Trots att jag tycker att detta är det roligaste som finns så blir jag nerstämd ibland, och det senaste lite för ofta. Nu kan man ju undra vad som kan bli fel med det som är så roligt och jag måste säga att jag har efter ett par dagars analys och tänkande, funderat fram och tillbaka, och jag har kommit fram till en del saker.

Är det viktigaste i livet värt så lite så man ska sätta upp listor med bannlysta vatten, för att man inte klarar av att fiska i dom? Ska jag som har blankat 2 år i rad, i damm 5 i Rögle, sluta att åka dit? Ska jag som blankade för andra gången på ett år, nu i Lilla Edet, sluta att åka dit?

Jag har stött och blött denna frågan de sista dagarna, och jag har hittat mitt svar. Sen om Mårten kan/ska hitta samma svar för sitt Munksjön det vet inte jag, men jag ska iaf hålla mig till det jag nu ska lova.

Eftersom jag inte lyckas få någon fisk i Damm 5 och inte heller i Lilla Edet så ska jag ändra på det, det kommer jag inte att göra genom att inte åka dit något mera, utan istället fokusera på vad jag gjorde för fel och bättra mig på dom områdena. Inte hade Nullens slutat att fiska i VM om han inte vann en gång, det är med motgångar som framgång föds.

Jag har efter allt funderande kommit fram till att det är mig själv all beror på, ingen annan. Så vill jag ändra på något så är det ju mig själv som jag ska ändra först och främst. Jag vet innerst inne vad jag ska göra, och jag har vetat det för en tid, nu ska det ske.

Vad ska ske

Det är egentligen enkelt jag måste få tillbaka den energi och nyfikenhet som killarna hade i Annelund. Varför ska jag envisas med att bara ta upp ett spö i Damm 5? Jag har ju alla upptänkliga grejer med mig, med de får ligga kvar i spöfodralet istället för att plockas upp och ge mig chansen att prova något nytt om det jag trodde skulle fungera inte gör det. Hade jag vart nyfiken och hungrig på att vinna så hade jag haft fler möjligheter om jag gjort vad jag kunnat istället för att begränsa mig från början.

Hade jag inte lyssnat så mycket på alla förhandstips i helgens kvaltävlingar så hade jag förmodligen garderat mig mera på Lördagen, i kanalen. Lilla Edet hade säkert sett en annorlunda Uffe Svensson också. För övrigt så tror jag att det är ett stort fel som många gör, lyssnar på att det ska bli bagging, vräker i mäsk och struntar i att bygga upp sin plats, fiska efter småfisk, mäska upp en alternativ plats. Vi vet alla hur vi borde gjort men vi gör inte så, ja förutom en del av oss då.

Hur ska jag då få tillbaka min energi igen? Det är enkelt; istället för att undvika metoder som jag inte är bäst på så ska jag träna på just dom, för att bli bäst även där. Jag ska inte undvika vatten där jag blankar utan åka dit för att visa mig själv att jag även behärskar dom och inte bara mina baggingvatten. Jag ska visa mig själv att den träning jag från och med nu ska lägga ner ska göra mig till en bättre metare, och inte minst en metare som kan ha kul i alla vatten.

Mitt andra steg är att börja tävla utomlands, minst några tävlingar per år ska det bli. Min första är redan bokad, Holland, 3-dagars festival i början av September. Jag kommer att skriva mer om den.

Mitt löfte

Nu kommer det; jag lovar att jag ska träna mera, jag ska egentligen träna mer än jag någonsin har gjort förut. Jag ska faktiskt redan nu säga att jag kommer att vara med i dom 5, dvs VM-laget 2007. 

Vad kan hindra mig?

Det som kan hindra mig på min väg till VM är om just du har precis samma energi och målsättning som jag har. Orkar du träna mera, tävla mera ja helt enkelt fiska mera? Jag vet iaf att jag kommer att göra mitt bästa, och det blir ju enklare för mig om du fortsätter precis som du har gjort förut.

//Uffe