Slutrapport från Scandinavian Masters 2005

av Mikael Tono

Sedan tidigare har vi berättat om de två stora metetävlingar som gick av stapeln vid Lödde- och Segeå. Mikael Tono var med och arrangerade och här följer hans resumé:


Scandinavian Fishing Masters avlöpte för elfte året i följd under v. 17, alltså sista veckan i april, i de skånska åarna Sege och Lödde. Fisket efter vitfisk så här års brukar var så pass bra att tävlingsmetare från stora delar av Europa tillryggalägger hundratals mil för att få möjlighet att fiska i dessa mycket fiskrika vatten. Vinnarvikter på 50-60 kg under 5 timmars tävlingar är vanliga och då och då vägs det in nät som övertiger 80kg!!! För många deltagare är största utmaningen att försöka slå det nuvarande och seglivade rekordet som är på hela 125kg på FYRA timmars fiske!!! Fångstplatsen då det hela begav sig var Segeå inom området Spillepengen.

Nåväl detta året, liksom tidigare år, var förväntningarna stora och metare från 11 olika länder slöt upp vid Hotel Stensson Sten i Eslöv för att medverka dels i tvådagars festivalen MILO SPRING CLASSIC som fiskas under lördag den 23/4 och söndag den 24/4 samt själva SCANDINAVIAN FISHING MASTERS som fiskas under 4 dagar från tisdagen den 26/4 tom fredagen den 27/4.

Närmare 70 tävlande (som också var max antal deltagare som kunde vara med) delades upp efter lottning, för fiske i Sege respektive Löddeå. Totalt 4 sektioner om ca. 17 personer.
Dem som lottades till t. ex Segeå ena dagen fick fiska i Löddeå följande dag.

A sektionen (Löddeå uppströms E 6:an) togs hem av den ungerske landslagsmannen Ferenc Hamar med en vikt på imponerande 60kg (4 timmars fiske) mest mört och id på 5m spö.
B sektionen (Löddeå nedanför kanotklubben) vanns av en annan ungrare Bela Sagi som tog hem sektionen med dryga 19.000gr framför svenske landslagsmetaren Mikael Tono med 16.600 kg som hade en tuff fight med sin närmaste granne, den nuvarande individuella världsmästaren (också han från Ungern!) Thamas Walter som fick se sig slagen med dryga kilot.

C sektionen är sektionen längst uppströms i Segeå och här var högsta vikten hela 62.600kg tagen på peg (plats) C17, längst uppströms, av duktige Stefan Holst, FK Jokers. Även han fiskade mestadels med 6-7 meter spö och kraftig loosefeding.
På platsen intill fick den lokala storfiskaren Mårten Johansson ihop 46.400 gr för en hedrande 2:a plats. Den övriga sträckan var betydligt mer trögfiskad, varför D sektionen kunde vinnas med endast 14.700gr av Leif Cederberg .

Det blev ungraren Ferenc Hamar som avgjorde efter en 2:a plats (sektionsplacering bland 17 tävlande) och 16.700g tagna från sektion C, peg 15. Andra dagen kunde dock inte rå på sin granne på C 16, norske landslagsmannen Jon Anders Walle som tog hem sektionen på närmare 25.000 id och mört på matchspöfiske mitt ute i ån.

Bästa vikten för dagen stod tysken Markus Gerngross för som vägde in 38.050 gr från samma plats där Ferenc Hamar hade suttit dagen innan, B5.

A sektionen var återigen mycket fiskfattig och alltför många lätta nät fick arrangörerna Jon Anders Walle och Mikael Tono att helt ta bort denna sträckan inför Scandinavian Masters. Tyvärr visade sig att även den nya sträckan, dvs nedströms E6:an var minst lika dålig som den vid kanotklubben.

MILO SPRING CLASSIC togs hem av ungerske landslagsmannen Ferenc Hamar med platssiffra 1+2.

En viss oro kunde skönjas bland dem som skulle deltaga i Masters då fisket helt klart var sämre än tidigare år. Visst vägdes många tunga nät in under Milo Classic men samtidigt var det många som fick nöja sig med riktigt klena fångster. Att vissa områden var överlägsna andra stod som självklart och då deltagarna fiskar enligt en rotationsmodell som innebär att alla tävlande får fiska en dag på varje sektion (A-B i Löddeå; C-D I Segeå) kom även rätt följd av sektionskombinationer att spela en viktig roll.

Uppenbarligen ställde köldknäppen som kom veckan innan festivalen till det en hel del och fisken som vanligtvis vandrar uppåt ån i stora stim stod och ”tryckte” i ett begränsat område som kom att sammanfalla med ungefär 90 % av sektion B. De övriga platserna på B förblev märkligt nog dåliga under hela veckan. Att dra platserna 10-13 skulle bli en fullständig nitlott.

A sektionen som hade flyttats nedanför E6.an förblev också mycket fiskefattig under veckan trots att den bättre delen av B sektionen som låg endast 200m längre uppströms gav vikter på upp till 50kg i princip varje dag (!!!).

Första dagen kom mycket riktigt den högsta vikten från B sektionen. Mikael Tono tog hem sektionen på nästan 50kg genom långspöfiske på 5-7m i mellanvattnet efter huvudsakligen id och kunde därmed ta på sig ledartröjan. Många av dem som hade suttit på A låg redan långt efter, högsta vikten här blev modesta 7 kg och flera av deltagarna kom inte upp i 1kg (!!).

Segeå var också snålare med att lämna ifrån sig fisk och 24.600gr räckte för att ta hem C sektionen. Fångstmannen har vi hört talas om förr: Ferenc Hamar som lyckades med bedriften att återigen hamna längst upp på sektionen och genom både tur ock tveklös skicklighet ta hem ännu en vist. D sektionen såg Bela Szenasi (Ungern) dra längsta strået med dryga 15kg. Långt ifrån de supervikter som Segeå har vant oss vid genom åren.

Inför andra dagen var spekulationerna i full gång. Skulle Mikael Tono hamna högt upp på C samtidigt som Ferenc Hamar skulle hamna i ”rätt” område på B så trodde många att slaget redan skulle vara avgjort. Så enkelt blev det dock inte . Både Lödde och Sege har år efter år överraskat och fisket har ofta ändrat sig från dag till dag och så även de metoder som gett bäst resultat. Så kom det att bli även i år om än inte på det sättet de flesta hade tänkt sig.

Andra dagen var det främst engelsmannen Tom Boultons fångst av 7 sutare (!) på A sektionen tagna på feederfiske med mask som bete samt Ferenc Hamars nya sektionsvinst på B med 46.600 gr som var de främsta samtalsämnena vid middagsbordet på Hotel Stensson i Eslöv.
Tävlingen hade fått en ny ledare.

I Sege fortsatte det halvdåliga fisket med vinnarvikter på 19.450gr tagna av engelsmannen Brad Titmus på höga C genom suveränt take-apart fiske mellan 13 och 14,50m ut i ån trots den hårda blåsten samt mycket modesta 10.300 gr som räcket för att den rutinerade holländske förbundskaptenen Ad Toten skulle ta hem segern, även han med take-apart som metod.

Efter andra dagen blev det tydligt att B sektionen skulle bli avgörande. Här fanns möjlighet att ta 50kg eller kanske mer medan på t. ex A var de flesta glada om man kunde ta sig därifrån med 3-4 kg i bagaget. Toppvikterna i Segeå hade droppat betänkligt och 10kg var oftast en bra vikt att ta med sig hem.
Frågan var om B skulle fortsätta att producera stora fångster hela veckan samtidigt som det rådde stor ovisshet kring A sektionens fortsatta tillstånd. Om fisken började röra på sig kunde A förvandlas till den extremt fiskrika sträckan som den varit under tidigare år . För att inte tala om Segeå där alla hoppades på att de stora idarna skulle bestämma sig för att stiga från havet.

Mao var allt fortfarande möjligt inför den tredje dagen.

B sektionen fortsatte i samma stil och Mårten Johansson kunde bärga hem dagens högsta vikt med hela 54.500gr vilket också kom att bli festivalens högsta vikt. Tvåa Stefan Holst som genom detta nu låg på andra plats efter suveräne Ferenc Hamar.

A sektionen fortsatte att vara en besvikelse och Simon Willsmores 2 sutare på sammanlagt 5.050 gr räckte för en seger.

C och D fortsatte i samma stil med något fallande vikter. Klaus Fix som tidigare vunnit festivalen vann från peg C7 med dryga 13kg och portugisen Pinto gav italienska meteesset Milo Colombo en knäpp på näsan genom att slå honom med dryga kilot, 13,650gr.

Inför sista tävlingsdagen var de flesta nu eniga om att Stefan Holst som legat Ferenc Hamar i hasorna skulle ha absolut bästa utgångsläget eftersom Ferenc skulle fiska på ökända A samtidigt som Stefan skulle avsluta på D. Endast 2 kg skilde dem åt och avståndet till nästa man var ”betryggande” 18kg. Ingen av de närmaste konkurrenterna skulle få avsluta på fiskrika B varför saken såg riktigt bra ut för Stefan. Skulle Stefans 2:a plats från förra året följas av en totalseger i år? Det såg faktiskt så ut.

Hamar gjorde vad han kunde och fiskade bra utifrån de förutsättningarna han hade men fick nöja sig med en 2:a placering och blotta 3.750gr på svårfiskade A sektionen som för övrig återigen vanns av ännu en ungrare Istvan Ratonyi på flera sutare … (kanske något att tänka på för hugade specimenfiskare då fiskarna vi talar om ligger på över 2kg i snitt med toppar på närmare 3kg !).

Norrmannen Petter Skudal vann B sektionen på dagens högsta vikt 45.200gr genom fiske med 5m spö och kraftig loosefeeding av maggots, en metod som f.ö. de flesta använde sig av som satt på fiskrika B sektionen.

C sektionen tog Ad Toten hem vilket vid sammanräkningen resulterade i att han blev totalsegrare på poäng (1+1+2+5) och därmed vinnare av Aureliano Filippinis Memorial Trophy. Ett pris som instiftades för några år sedan till minne av en italiensk deltagare tillika f.d. landslagsman som var med och fiskade Masters under några år innan cancern tog hans liv. Ett fint pris att vinna. Totalsegraren avgörs dock på sammanlagt vikt vilket gör att allt kan hända fram till sista nätet är invägt. Precis så blev det också.

Det blev D sektionen som avgjorde hela festivalens utgång. Under veckan hade 13.650gr varit högsta vikten på sektionen men just denna dag behagade fisket visa sig i gammal god form och avslutningen blev mist sagt spännande. För att inte tala om fångsten engelsmannen Brad Titmus vägde in, minst sagt imponerande; 35kg feta fiskar bestående till absolut största del av 11 braxen låter för bra för att vara sant, men sant var det! Ett par av fiskarna vägde en bit över 4kg, snacka om dasslock!

Brad hade mäskat mycket varsamt med hjälp av kopp, en liten behållare man sätter på toppen av take-apart spöt för att att mäska med extrem precision precis under flötet . En metod som visade sig fungera förträffligt och som fick fisken att i det närmaste stå på kö. Grannarna kanske inte tycket det var riktigt lika roligt, ingen av dem vägde in mer än 4kg.
Enligt Brad själv var det mäsket MILO VIP i kombination med hackad mask som drog till sig fisken. Precisionen var avgörande. Och det blev Brads bragdliknande upphämtning också. Från att ha legat 7:a som bäst klev han plötsligt fram som den absolute totalsegraren med närmast 10kg tillgodo på besvikne Stefan Holst som satt på samma sektion men som fick nöja sig med 8,8kg som avslutande vikt. Även Mikael Tono avslutade på samma sektion med dryga 20.000 mört och id som räckte till en 2:a plats på sektionen och en 4.e plats totalt.

Ferenc Hamar fick således se sig slagen av både Brad Titmus och Stefan och fick därmed nöja sig med en hedersam 3.e placering. Den individuelle världsmästaren Thamas Walter placerade sig 5:a, en bra insats, i synnerhet med tanke på att detta var hans första framträdande i detta sammanhang.

Scandinavian Fishing Masters avslutades traditionsenligt med prisutdelning , bankett och skumpa och trivsamheterna pågick långt inpå småtimmarna även när baren hade stängt sedan länge.