Året var 2001

-av Mikael Tono

Att skriva en sammanfattning över ens egna fiskesäsong är inte en helt bekymmers fri uppgift. Man vill ju naturligtvis inte verka självgod och självförhärligande (vi är ju trots allt i Sverige och inte i USA...), samtidigt är min förhoppning att genom att lyfta fram bra resultat kan detta verka som sporre åt många läsare och kanske också öka deras självkänsla och ambitionsnivå. Man har ju trots allt fått stryk av väldigt många under åren, så "kan han kan ju även jag"…

I tävlingssammanhang måste man få lov att vara lite kaxig och respektlös. Vi har många duktiga tävlingsfiskare i Sverige, detta är min ärliga uppfattning, men jag är också helt ärlig (med risk för kritik) när jag säger att vi måste bli mer kaxiga och respektlösa , i synnerhet då vi representerar Sverige i olika internationella tävlingssammanhang.

Under mina snart 12 år som förbundskapten och lagmedlem i svenska landslaget i internationellt mete har jag lärt mig oerhört mycket. En av de saker jag lärt mig är att vi alltför ofta stirrat oss blinda på de bättre nationerna utan att själva tänka till. Att kopiera något innebär att i bästa fall komma nära originalet men knappast överträffa det .Skall man nå riktigt högt bör man tänka till själv, våga mer och tro på sina egna möjligheter. Tyvärr tittar vi alltför mycket på de "stora pojkarna" och nöjer oss med att försöka fiska som dem. Inte så konstigt kanske då det finns ett antal nationer som de facto är bättre en oss. De har mer rutin, de har långt bättre resurser och inte minst, de ställer upp med sina absolut bästa gubbar (vilket vårt uttagningssystem sällan tillåter oss göra men detta är en annat historia…).

Visst skall vi lära oss av de som är bättre, gärna studera motståndarna under träningen men samtidigt anser jag att vi måste våga mer själva och jobba mer utifrån våra samlade kunskaper. En brax är en brax är en brax… Bara för att vi fiskar VM så betyder inte detta att de skall nappa på ett helt annat sätt en hemma. Visst kan det vara bra att fråga Desqué vilket flöte som han anser vara det bästa för fiske i Seine, samtidigt betyder inte detta att hela laget måste gå ifrån sina egna favorit flöten som fungerar alldeles utmärkt på hemmaplan för fiske efter braxen i strömmande vatten…

Vi har alltid något att lära oss av andra tävlande och att vara nyfiken och uppmärksam är viktiga egenskaper för att bli bra. Att utgå ifrån att man vet bäst själv, har den bästa utrustningen och känner sig säker på sin sak i alla lägen kan vara förödande och är i mitt tycke ett dumt sätt att förhålla sig till tävlandet och andra tävlande. Men att kombinera lite kaxighet med en god portion nyfikenhet och ödmjukhet är enligt min mening en förutsättning för att ådstakomma bra resultat och då och då få känna lyckan att nypa till även de "stora pojkarna". Jag har lyckats med det några gånger och jag kan lova att det är en härlig känsla som man vill ha mer av…

GP Segeå (1a sek. – 2a totalt)

Nåväl, som brukligt är startade min säsong i samband med Malmö Öppna i en numera klassisk arena som i fiskesammanhang kan närmas liknas vid ett Collosseum. När Segeå är som bäst handlar det om en tuff kamp mellan de tävlande och de kolossala mängder fisk som kan finnas här. Hoppet om att det skall bli 4 timmars stenhård fight och att Mårtens gamla rekord på 126 kg skall ryka är det som de flesta hoppas på då de liksom gladiatorer äntrar sina boxar och plockar fram sin tunga utrustning.. Årets förhoppningar om jättefångster kom helt på skam. Mina två träningspass dagarna innan blev därför, med facit i hand, mycket värdefulla.

Fisket hade varit dåligt och det var svårt att få mer än enstaka fiskar på långspö. Även matchmete gav dåliga resultat. Jag bestämde mig därför för att fiska med t-a. En metod som är oerhört effektiv då fisket är svårt men som fungerar utmärkt även då fisket är "normalt". Det är egentligen bara då fisket är riktigt snabbt som långspö är effektivare. Det är alltid bra att gardera sig och därför tacklade jag även upp ett par matchspön för fiske närmare andra sidan.

När tävligen kom igång visade sig fisket vara t.o.m. sämre än jag hade väntat mig. Som väl var fick jag snart en 1kg id på t-a som inom kort följdes av en till i samma storlek. Detta fick mig att känna att metoden,dvs. t-a fiske 11m kombinerat med grundmäskning bestående av 2kg 3000 carp och 2kg Magic Splash yellow extra samt looseefeding var helt rätt.

Så småningom insåg jag att något måste göras eftersom t-a platsen inte gav något mer hur mycket jag än ansträngde mig för att få fisken att nappa. Jag såg dessutom Anssi 3 platser bort få bra med fisk genom matchmete. Märkligt nog fick ingen annan av hans grannar någon fisk. Jag började fiska med waggler mot andra sidan och skjuta ut maggotbollar och efter en stund fick jag kontakt med en större fisk som visade sig vara ytterligare en id på 1 kg. Iden följdes av ytterligare några stycken varefter även denna platsen dog ut. Runt om mig var det stilla. Tillbaka till t-a och loosefeeding. Fransmän som hade kommit för att fiska Scandinavian Masters lockade av möjligheten till att fånga stora mängder fisk stod bakom mig och såg undrande ut: hade de kommit till fiskrika Sverige för att fiska t-a ??!! Under deras häpna ögon drog jag ytterligare ett par 1kg idar först på t-a och sedan på rullspöt innan tävlingen blåstes av.

Jag antog att jag hade vunnit min sektion och av förbipasserandes kommentarer att bedöma hade fisket på sina stället varit katastrofalt varför min vikt torde ligga högt upp på listan. Jag tvivlade dock på att detta skulle räcka till en totalseger då Annsi hade dragit fisk under i stort sett hela tävlingen. Nättupp, Annsi vann sin sektion på många fiskar i blandade storlekar, totalt 17 kg. Rena uppvisningen och självklar totalsegrare.Bra gjort!. Själv vägde jag in 10kg jämt- fångsten bestod av 10 idar, alla på 1kg. En märklig fångst. Blev tvåa totalt men som vi alla vet…second sucks!

Masters Segeå (1a & 2a)

Efter att ha nått målet att kamma hem en 1a på GP var nu mitt stora huvudbry att alla de som kommit till Sverige för att fiska Scandinavian Masters skulle få en så bra vecka som möjligt.

Tyvärr fortsatte fisket i Segeå att vara surt men många hade upptäckt fördelen med t-a som visade sig vara ett förträffligt vapen för att lucka till hugg de ovanligt svårflirtade fiskarna.

Att vara arrangör och värd för 70-80 utländska gäster samtidigt som man själv tävlar är inte alldeles lätt .Min norske vän och kollega Jon Anders Walle anser det vara närmast hopplöst och har valt vid flera tillfällen att helt stå över tävlandet. Det är förståeligt då mycket energi och tid går åt våra gäster varför det kan vara svårt både tidsmässigt och mentalt, att koncentrera sig på sitt egna tävlande. Särskilt med tanke på att det oförutsedda lätt kan inträffa, även mitt under pågående tävling. Då är det bara att lämna sin plats och gå iväg och försöka lösa problemet. Själv tycker jag att detta är en mycket bra träning på det mentala planet. Att kunna fokusera sig på sitt egna fiske alla åtaganden till trots och samtidigt vara beredd att i värsta fall även bryta upp mitt uppe i tävlingen utan att för den skull gå in i väggen mentalt är en bra om än väldigt påfrestande träning.

Första dagen under Masters lottades jag till Segeå. Dessutom hade jag turen att lottas till den plats alla vill ha: nedströms kant. Att vinna härifrån var kanske inte så svart men kul var det. Hade jag inte fiskat t-a hade jag dock med största säkerhet inte kommit bland de tre bästa på sektionen och garanterat inte haft dagens högsta vikt i ån: 33kg. Även det andra passet jag fiskade i Segeå blev med t-a och hur mördande effektivt det var i år fick min duktige granne Mats Dahlund bittert erfara (sorry mate!).Looseefeding över en rejäl mäskbädd visade sig återigen fungera bra. Jag fick dock stryk av holländska världsmastaren Ad Toten som slog mig med 3kg några platser ifrån. För honom var det inga konstigheter att fiska t-a, "det gör jag ju 4-5 dagar i veckan" sade han glatt efteråt. Fick ihop närmare 14kg med mört och id och blev därmed 2a på sektionen.

Masters Löddeå (2a & 3a)

Löddeå hade till skillnad från Segeå haft en kanonstart från första dagen.

Det visade sig ännu en gång hur överraskande, både negativt och positiv, fisket i de skånska åarna kan vara så här års. Jon Anders och jag var i de närmaste desperata eftersom de flesta som hade fiskat i Löddeå under lördagen och söndagen längst de välkända sträckorna hade "blankat" och kritiken och missnöjet bland de tävlande haglade över oss. Var fanns den utlovade fisken!!??

Vi hade tillbringat hela måndagen på jakt efter fisk långt uppströms i ån, dessvärre med bedrövligt resultat. Även reserv sträckorna svek och inte ens med Roger Bentssons och Mårtens bästa hjälp lyckades vi hitta var fisken stod. Ingen råder över fisket, det är ju klart, men ni kan säkert sätta er in i vår situation som arrangörer för vad som numera betraktas som en av Europas mest välkända fiske festivaler. Vi visste verkligen inte vad vi skulle ta oss till. Molokna och slagna körde vi mot kvällen tillbaka till de välkända sektionerna vid kanot klubben starx utanför Löddeköpinge som dagen innan hade varit helt sterila. Vi möttes av alltid lika glade Hans Gunther Georg, en härlig tysk som tillhör festivalens "inventarier" då han varit med i alla år sedan vi körde igång Masters för 8 år sedan .Nu skulle vi få skit även av honom det var bara att huka sig och ta emot…men icke! Med stora yviga gester förklarade han att han hade fyllt sin fångstsump med mer fisk än han orkade dra upp. Två landsmän till hade fått hjälpa honom upp med fisken. Tråkigt nog, tyckte Hans, hade alla fått mängder med fisk så det var ju osäkert om han hade fått mest… När jag tänker på det i efterhand måste Jon Anders och jag sätt ut som barn på deras första cirkusbesök! Vi sken som solar och kunde lägga ifrån oss alla de hemska föreställninga som tyngde oss, åtminstone för denna gången…

Ja, precis som om någon svingat med ett trollspö var nu Löddeå från att ha varit helt steril dagen innan proppfull med lek fisk och alla drömde om nya rekordvikter .Får jag lova att påminna de oinvigda, inte utan viss stolthet, om att undertecknad har åns största fångst på mört, 73kg tagna på 7m långspö under 5 timmar. Dock inte åns högsta vikten totalt, de tror jag fransmannen Gerard Triquier har som fångade 80kg braxen vid ett tillfälle för några år sedan.

Det blev inga nya enskilda rekord (strax över 60kg hade välkände matadoren Klaus Fix) men aldrig har snittvikterna varit så höga: för att komma i topp i Löddeå år 2001 krävdes det att man passerade 50Kg med god marginal, med 30, 40pannor var man hjälplöst borta.

Själv hade jag två fina dagar i den natursköna ån dock utan att briljera. Kom 2a och 3a på mina sektioner båda gångerna med vikter på runt 50kg och genom att fiska med mitt absoluta favoritspö, Milo Luxory 2075.

Ett par ord om detta unika spö som jag haft mycket glädje av den senaste säsongen. Det är ett t-a vars användningsområde är ovanligt brett. Det är ett suveränt vapen för att snabbt lyfta in 2-3 hg fisk , del 1 och 2 laddas då med power gum alternativt en kraftig elastic (1.8-2mm).Handtagsdiametern är extremt tunn och spöt i sin fulla längd väger blotta 350 gr +! Det är sällan man fiskar långspö över 7m om fisket är snabbt men det kan vara en klar fördel, då fisken går längre ut ifrån den uppmäskade platsen som den ibland gör under tävling, att följa efter den genom att skjuta i en (8m) eller 2 (9m) delar istället för att nöta vidare på samma plats. Detta är ofta ett bra drag och brukar resultera i några extra fiskar i slutet på en tävling. Spöt fungerar dessutom ypperligt som vanligt långspö, då med den vanliga icke kapade toppen.

Spöt är dessutom helskönt vid kort t-a fiske (max längden på denna modellen är 9m) och det är helt oslagbart att ha, alltid som t-a, vid svårt fiske efter småfisk .

Även detta året var loosefeeding den bästa metoden för att hålla igång fisket.Det var dock en fördel att mäska om på nytt med mäsk (5kg 3000 riviere+ 2k g3000 carp fin+2kg 3000 gros gardons) med jämna mellanrum och däremellan enbart skjuta ut maggots (eller kasta ut för hand som jag gjorde- och det känns ju såååå skönt i armen efter 5 timmar!!!)

Scandinavian Masters 2001 (1+2+2+3= 5a totalt)

Segeå kom aldrig riktigt igång under veckan och min fångst på 33kg tror jag förblev den högsta under hela perioden. Löddeå var som sagt bättre än någonsin så att det hela taget var det en lyckad om än inte perfekt festival ur fiskesynpunkt. Av närmare 70 deltagare kom jag på en 5e plats. Ett resultat som kändes bra.

Vinnaren blev en överlycklig Marcus Gerngross från Tyskalnd som med "viss" tur (3 kantplatser och en näst kant i de rätta områdena…)och skicklighet kammade hem 1a priset. En check på runt 30.000:- , ett take-apart spö 14,50m,pokal, diverse småprylar… Han var den gladaste vinnaren vi haft och bara det gör att man hade lätt att glädjas med honom. Naturligtvis var han den 1e som anmälde sig inför årets Masters drabbning…

Örebro Öppna (1a & 2a , totalt 2a)

En av årets absolut mest efterlängtad och välarrangerad tävling äger rum i Närkes huvudort Örebro och fiskas under två dagar i välkända Svartån. Huruvida strömmen är såhär års och om det är gott om löja är något som alltid diskuteras flitigt och alla verkar lägga ner stor möda för att få färskaste information. Jag misstänker att de stackars arrangörerna Kurt-Arne, Lasse Phil, Per Häll och alla de andra nog funderat fler än en gång på att dra ur telefon jackett veckan innan tävlingen skall gå…

I fjol var strömmen ganska hård och de platta Edmond flötena gjorde susen. Första dagen fick jag dock ingen större användning av Edmond eftersom jag lottades till "rakan" som i vanlig ordning huserade en hel del löja. Jag fiskade med ett 3m Milo Dynaton och 4x18 flöte under i princip hela tävlingen.Gjorde av med 7kg mäsk, en blandning bestående av 3000 Surface blandat med Magic Splash Speed . Fick ihop 5.000gr, totalt 630 löjor. Inget superfiske direkt men en härlig 1a i resultatlistan.

Andra dagen lottades jag åter till "rakan" som är enligt min mening den klart jämnaste sträckan i ån om än inte den fiskrikaste.Under andra dagen brukar braxen komma in och det är sällan det räcker med att fiska löja för att komma i topp. Och tur är väl det tycker nog de flesta, mig inräknad. Jag fiskade under i princip hela tävlingen med take-apart på 13m och ett 8gr Edmond flöte. Mycket lina på botten och regelbunden mäskning verkade vara rätt melodi. Favorit blandningen 3000 gros gardons (5kg) kombinerad med 3000 fond brun (4kg) och pastoncino (700gr) var det som åkte i under tävlingen. Fisken kom och gick som det brukar och dessutom, som jag ofta fått erfara i just Svartån, så var det emellanåt helt hopplöst att få dem att sitta kvar på kroken. Ta dem hårt eller ta dem försiktigt, liten krok, större krok, inget verkade hjälpa. Jag överdriver inte om jag säger att jag måste tappat ungefär lika mycket fisk som jag till slut vägde in, 8.500gr. Trodde nog att detta kunde räcka till ännu en sektionsseger men då hade jag inte räknat med att löj-matadoren Mattias Larsson trött på att hänga på sitt take-apart och tydligen förhäxad av löjornas förföriska lockrop skulle börja fiske efter dem och dra upp av dem i samma hastighet som en kolibri slår med sina vingar. Det var bara att huka sig och se sig besegrad med några få hg av denne snabb fiskande herre. Ja, är det snabbt fiske efter mört och löja skall man inte sitta bredvid eller på samma sektion som Mattias, bara så ni vet.

Mattias vann tävlingen totalt med två ettor ( och det var inte första gången…) och jag kom åter på andra plats med 1a+2a.

GP Nossan (2a , 4a totalt)

Så var det dags för årets första krock som gick av stapeln i ån Nossan, ett par mil ifrån Trollhättan . Återigen fiskade jag med Edmond flöten på 5gr och 13m take-apart. Här gäller det att få braxen i 1kg klassen för att komma i topp varför jag bestämde mig för en matrikt mäsk som brukar fungerar utmärkt vid dessa tillfällen, 4kg 3000 super bremes, 2kg etang gul, 700gr pastoncino, 1 burk sweetix. I mäsket hade jag mask och casters. Efter en tung grundmäskning och regelbunden underhållsmäskning så kom så småningom pankorna in och allt eftersom tävlingen led blev fisket bättre och bättre. Jag vägde in nästan 10kg men var tvungen att se mig slagen av Tommy Johansson, 13kg, som fick in fisken tidigare än mig och dominerade med sitt långspö under hela tävlingen.

Ännu en 2a plats och, om jag minns rätt, 4a totalt . Fisket i ån var mycket märkligt då en sektion vanns på 3,5kg löja (!!!) och en annan på 22kg braxen (!!!). Helt klart en å med potential men kanske inte världens jämnaste vatten...

GP Munksjön (1a , 1a totalt)

Munksjön i Jönköping är ett lynningt vatten som har sina beundrare och sina belackare. Sjäv tycker jag om det i synnerhet då fisket är krävande och tekniskt. I fjol var det dock alldeles speciellt. Fiskade för omväxling skull med 13m take-apart vid den så kallade Telia sträckan (och varför inte då det nästan alltid fungerar ?!) och fick igång småbraxen på ett sätt jag aldrig tidigare varit med om i Munksjön. Svårflirtade var dem och mäskning verkade skrämma dem snarare än locka dem. Däremot var det avgörande att fiska precis vid botten, fiskade man på botten eller strax ovanför botten fick man i princip ingenting. De tio minuter jag brukar ägna åt lodning är ofta till mycket god hjälp under en tävling, inte minst i extrema fall som detta Dessutom hängde de starx utanför mäskplatsen, genom att fiska på mäsket fick jag enbart småmört. Jag vägde in 5,5kg på en sektion där de flesta låg runt 1-2kg . Vikten visade sig dessutom vara dagens högsta, minns jag rätt kom ingen över 3,5kg så jag kunde känna mig nöjd med dagens skörd och äntligen kamma hem en totalseger.

SM individuellt Örebro (2a &1a ,3a totalt)

Så var det dags att åter besöka Svartån. Denna gången var det inte mycket löja i ån och de gjorde nog de flesta glada. Jag tacklade dock upp som jag brukar 6-7 löjpiskor ifall, ifall men började optimistiskt fiska efter bottenfisk på…13m take-apart. Fisket var bra och jag körde på med t-a ända fram till slutet. Detaljerna kring själva fisket minns jag inte men då tävlingen var över kändes det som om det kunde gått vägen, men… skicklige Tom Östlund hade mer än jag så jag fick nöja mig med en 2a plats. I och med detta var sannolikheten att vinna SM minimal. Medalj var ju dock fortfarande inom räckhåll och följande dag fiskade jag verkligen med "sisu" . Tom var åter på min sektion men denna gången skulle han få smaka på piskan. Vilket spö jag använde behöver jag nog inte nämna, det vet ni redan vid det här laget. Jag minns dock att jag mäskade mer än dagen innan och det verkade fungera bra.Problemet var bara att min granne gjorde likadant och drog mer fisk än vad jag gjorde, åtminstone fram till sista timmen, då dog det ut för honom och jag fortsatte att få fisk om än i mindre antal. Det krävdes dock att man ändrade djup, krokstorlek, bete osv. hela tiden för att fisken skulle nappa. Glädjande nog fungerade många av mina justeringar och jag blev inte mindre nöjd senare då flera tävlande berättade för mig att fisket hade dött ut sista timmen. Sista timmen är ofta avgörande, det är verkligen då det gäller att jobba som mest och inte sitta och deppa för att fisket blivit sämre. Nåväl, en 1a noterades i protokollet och nu var det bara att vänta med spänning om detta skulle räcka till medalj. Berndt Berggren blev svensk mästare, Arne Helmersson tvåa och…undertecknad trea. Samma resultat som på GPn. Yes!!!

DECLIC OPEN FINAL (4a)

Under sommaruppehållet reste Pastor Jansson, även känd som Patrik Jansson, ner till Frankrike.Jag hade blivit inbjuden av tidningen Declic Peche vars chef redaktör Nicolas Béroud jag blivit god bekant med då han deltagit i Scandinavian Masters under de senaste åren. Det har även blivit tradition att under november månad träffas i Paris vid något som kan liknas vid ett gästabud, mer om detta senare.

Detta är en mycket intressant tävling som fått oerhörd publicitet dels via tidningen Declic Peche och alla de sponsorer som stöttar evenemanget dels genom andra sportfiske magasin och även TV. Tävlingen fungerar på så sätt att halva startfältet är franska och belgiska fiskare som kvalar in till finalen (35 man)genom att tävla under ett helt år (!), den andra halvan är inbjudna metare från flera europeiska länder, totalt 60 tävlande. Man kan väl lugnt påstå att jag var en av de mindre namnkunniga deltagarna av de som hade blivit inbjudna. Bland de inbjudna fanns t. ex. Scotthorn, Bob Nudd, Gardener, Raison, Milo, Da Silva,Pickering, Fougeat, Han Den Ende (eller heter var den Van den Eynde?) osv. osv.

Tanken att jag skulle vara ett offerlamm slog mig dock aldrig, antingen var jag för dum att förstå att jag fiskade bland världen bästa metare eller så var det det där med kaxigheten och respektlösheten jag talade om tidigare.

Jag har ju trots allt lärt känna de allra flesta topp metarna genom åren och fiskat med flera av dem och jag vet att trots att det är enormt skickliga fiskare så är det inte på något sätt oslagbara.

Tävlingen hölls i en mindre konstgjord sjö där man hade planterat in en hel del fisk, främst karp. Ingen hade fått tränings fiska innan tävlingen vilket jag tycker var en klok idé så hur fisket skulle arta sig var bara fantasier i var mans huvud.

Jag lottades mellan en för mig helt okänd fransman som kvalat in till finalen samt ännu en fransman som fiskade i senaste årets VM i Paris, inget "blåbär" med andra ord (han var såååå glad över att senare träffa mig i Paris under VMet och snacka fiskeminnen!). Vid tävlingens start valde jag att mäska på… just det, 13m take-apart. .Faktum var att jag hade velat mäska kortare men min plats var oerhört långgrund och full med växtlighet så långt som 12-13m ut. För säkerhets skull lade jag några bollar också på 7-8m men sannolikheten att få in fisk på 30cm djup kändes inte så stor. Hade fisket blivit snabbt så kände jag att min plats knappast hade varit till någon fördel med tanke på att jag måste fiska så långt ut.

Jag mäskade med en blandning bestående av 3000 carp samt ett nytt mäsk som vunnit stor popularitet i England Crazy Bait GOLD . Min taktik var att lägga ut en kraftig grundmäskning på runt 25 bollar och sedan skjuta ut pellets, majs, maggots under hela tävlingen. Det tog inte många sekunder efter tävlingsstarten innan den franske landslagsmannen hade en karp på kroken som strax efter följdes av en till och sedan en till. Innan jag hade haft ett napp hade alltså min ena granne 3 karpar i sumpen. Usch! Bättre start kan man tänka sig. Efter 15 minuter hade jag fortfarande inte fått någon fisk och jag började redan bekymra mig. Samtidigt ökade jag dosen och framförallt frekvensen på min loosefeeding. Mina grannar satt och hängde över sina take-apart och verkade bara vänta på att fisken skulle ställa sig över den välpreparerade mäskplatsen. Regnet piskade på och blåsten gjorde det svårt all få precision med maggots. Helt oväntat störtdyker flötet och jag hinner knappt lyfta spöt förrän jag har kontakt med en karp. Äntligen! Karpen visade sig vara runt 1kg och pga min grunda och extremt gräsrika plats fick jag ta det försiktigt för att inte tappa den. Fisken i sumpen, ut med en skopa pellets och i med flötet, napp direkt! Och så höll det på till min stora förtjusning och till mina grannars stora bedrövelse.Ja, den franske landslagsmannen hade aldrig varit med om någon liknande utskåpning (hans egna ord sagda till en av mina franska bekanta minuterna efter tävlingens slut).TRE gånger, ni läste rätt, TRE gånger lämnade han sin plats under tävlingen för att ställa sig 1m ifrån mig med armarna i kors för att se på vad jag egentligen höll på med som inte han gjorde. Den andre grannen han hade redan i tidigt stadium sjunkit ihop över sitt take-apart och under sitt parasoll, då och då kunde man höra honom säga några mindre vackra ord som jag knappast törs ta upp här. Glad var han i alla fall inte. Pastorn kom då och då och lämnade över en rapport över läget. Det såg rätt bra ut men det var flera som drog fisk, framför allt drog dem fisken snabbare än vad jag gjorde då de kunde fiska på betydligt kortare avstånd och hade inte samma problem med ogräs. Varenda fisk jag fick upp, och det blev ju faktiskt en del, kom upp inlindade i lika mycket alger som fiskarna själva vägde och mer därtill, jag var vansinnigt frustrerad. Folksamlingen bakom mig blev bara större och större och jag förstod att jag måste ligga bra till för att dra åt mig så mycket uppmärksamhet. Slipper jag bara "tjöta" med åskådarna har jag inga problem av att folk ser på, snarare verkar det som sporre. Med tanke på att mina grannar knappt fick någonting alls kände jag mig buren framåt av folkets applåder och karparnas nappvillighet, frågan var hur långt det skulle räcka??!

Det räckte långt men inte tillräckligt.

När slutsignalen kom kände jag mig besviken, jag visste att jag knappast hade vunnit och troligtvis hade några av de som var hack i häl gått förbi mig mot slutet då jag tampades med ett par större karpar som tog alldeles för lång tid att få upp. T.o.m. innan invägningen fick jag skriva autografer och 20-30 personer trampade runt bland mina prylar för att titta och ta på min utrustning samtidigt som de ställde frågor i munnen på varandra. Mest intresserade var de förstås av mitt mäsk, som alla metande fransoser ansåg även dessa att hemligheten bakom mitt fina fiske måste bero på ett hemligt mäsk. När de såg mina påsar med Crazy Bait GOLD var saken klar. Självklart blev jag av med de påsar jag hade dristat mig att lämna utanför min väska. Även mina pellets var så pass heta att t.o.m de få som låg kvar i burken försvann i någons ficka. Ja, det var rena karusellen runt min plats, man måste se för att tro!

Jag vägde in 47 kg medan mina grannar (jag tyckte faktiskt synd om dem!) hade mindre än 10kg ihop. Förklaringen? Ja, min teori är att fisk som nyligen planterats in rör sig de första dagarna i stora stim innan de delar upp sig i mindre grupper. Mina granne hade nog ett stort stim på sin plats vid starten men eftersom han knappast mäskade något med varken pellets, majs eller maggots gick hela stimmet över till mig som satt och skopade ut beten så att det glöd om bellan. När fransmannen (den duktige av dem) förstod vad som hade hänt började även han att skjuta ut maggots men eftersom vinden ökande fick han stora problem att få ut dem på rätt avstånd och precision. Majs och pellets hade han nog bara läst om i förbigående i någon artikel som handlade om specimenmete…Vid den här tidpunkten hade jag redan övergett maggots och gått över till pellets och majs som fungerade betydligt bättre och håll kvar fisken inom ett begränsat område och dessutom på botten.

Vid invägningen fortsatte spektaklet med handskakningar och gratulationer. De som visste bäst sade sig vara helt säkra på att jag skulle komma tre, såvida inte… ja, ni vet ,alla möjliga varianter. När allt var klart och allt mäsk var utdelat och autografjägarna hade skingrat sig stod jag och Pastorn för ett ögonblick ensamma och packade in kvarvarande utrustning i bilen, båda av oss genomblöta som om vi hade badat med kläderna på. Jag svor att jag aldrig mera skulle bli så blöt och lovade mig själv att investera i ett gore-tex ställ. Nu är det gjort men tanken att dessa kläder kostar mer än en veckas charterresa till Kanarieöarna är fortfarande svårt att komma över… (men nästa gång det regnar kommer det nog att kännas bra igen).

Prisutdelningen tog sin början och det hela var mycket proffsigt och pampigt. Pris utdelaren, i form av min vän Nicolas Béroud, började från botten och uppåt och alla fick komma fram och skaka hand, ta emot applåder och få sig en liten minnesplakett.Will Raison stod för tävlingens prestation, to det eller ej han hade fått upp en 11kg karp på rullspö och 0,14 lina på mindre än 15minuter: den mannen är ett unikum!

Jag visste fortfarande inte med säkerhet vilken som var min placering, först när 10 man återstod började jag ha mina onda aningar. Nää fy för den lede, skulle jag hamna precis utanför pallen och pengarna? Kunde världen vara så orättvis? Jamen visst var det så, och innan jag fick komma upp och ta emot min minnesplakett sade Nicolas några tröstande ord om hur grymt det var att komma fyra, den suraste placeringen av alla, i synnerhet när man hade kämpat så väl och rest hela vägen från Sverige osv. Hur roligt tror ni att det var att gå upp och ta emot folkets tröstande applåder och en liten plakett när trean Philippe Skoba (belgisk landslagsman) dränktes i champagne och fick ta emot förutom blommor och en praktfull pokal en liten nätt check på 20.000 franska francs!!!? Roligare stunder har jag upplevt. Sugen på revansch? Gissa själva.

Tävlingen vanns av franske mästare och landslagsmannen Gilles Caudin som vägde in 75kg fisk och kammade hem inte mindre än 50.000 francs!!! Bravo Gilles, liten till växten men en stor fiskare.

SM lag I Södertäljekanal (2a & 2a, Aktiv 4a)

En sak är vi helt eniga om i SFK Aktiv och det är vilken tävling under året är den mest spännande, intressanta och mest åtråvärda tävlingen att vinna. Lag SM , såklart. Vi har ett bra lag och bäst av allt är att vi är goda vänner även utanför planen (låter som en fotbollsklyscha…) och vi umgås en hel del. Vi umgås faktiskt mera på krogen eller hemma hos varandra än i fiskesammanhang och mellan allt snack som pendlar från politik till kvinnor så lyckas vi nästan alltid klämma in lite fiske också.Och då är det lag SM som gäller och målet är självklart att fiska klubblags VM. Är man ett gäng goda vänner som trivs med varandra och har fiske som passion, ja då finns det inget bättre än att åka iväg utomlands och få fiska VM tillsammans.

Även i år var målet högt satt och allt utanför vinst var "fiasko" (som gamle stormästaren Arto Jumisko, från just Södertälje, brukade säga när han råkade komma tvåa…). För ovanlighetens skull var vi inte helt eniga om taktiken, viss av oss trodde på take-apart som är tveklöst Aktivs specialitet, andra trodde mer på kortdistansfiske. VI bestämde oss för att börja med att fiska kort och sedan gå ut på take-apart eller bottenmete. Var och en fick helt enkelt känna efter vad som kändes rätt. Jag tillhörde dem som trodde att fisken väl kunde stå nära land och fiskade 5m spö med stor övertygelse. Jag kunde förstås haft fel men denna gången var det klockrent, åtminstone om jag ser till mina egna resultat och även till laget som vann (Ovansiljan) där alla fiskade 5m.

Jag började som sagt på 5m spö och gick emellanåt över till 6m och 7m när fisket blev sämre och lyckade på så sätt ha kontakt med fisken under i princip hela tävlingen eller snarare tävlingarna då jag fiskade på samma sätt under båda dagarna. 3000 gros gardons kombinerad med 3000 fond brun och terre de riviere och duvspillning competition fungerade utmärkt och gav mig två 2or och troligtvis de bästa resultatet individuellt.

Dessvärre hade inte mina lagkamrater samma flyt och efter två dagars fiske fick vi nöja oss med en 4e plats totalt. Glädjebeskedet hade dock en lång stubin denna gången och först i januari 2002 fick vi besked om det var vi som stod på tur till klubblags VM eftersom lagen som kommit före oss lämnat återbud. Vi funderade på saken i ungefär 2 minuter och gav därefter besked om att vi MYCKET gärna åkte till Kroatien där för övrigt hela laget förutom Mattias Poltergaist befann sig under VM 98. Strax efter ordnades ett möte hemma hos mig och planeringen var i full gång. Om drygt två månader är det dags…

Landslagsuttagning Hjälmare kanal ( 2+3+3, 8a totalt)

Björn Stening och jag hade kvalat till finalen och var båda sugna på att åka på VM i Portugal.Vi bestämde oss därför att åka på en tvådagars träningsresa och se vad denna för oss okända kanal hade att erbjuda för fiske. Kanalen som liknar en hel del Göta Kanal visade sig vara svårfiskad .Gott om löja fanns det dock och efter två pass var vi eniga om att löja skulle räcka långt, mycket långt. Dessvärre så ändrades reglerna gällande finalen bara ett par veckor innan själva finalen vilket i princip innebar att mycket av det jobbet vi hade lagt ner visade sig vara värdxelöst. Detta var mycket irriterande och knappast föredömligt för ett arrangemang av sådan betydelse som en landslagsuttagning.

Nåväl, förutom att fiska löja så hade vi även lagt märke till några andra detaljer som visade sig vara viktiga även under själva finalen.Bl.a var det tydligt att det gick att få en hel del fiska nära land. Mäskningen skulle ske försiktigt och vara precis då mängden med fisk var mycket begränsad. Matchemete hade de talats om en hel del i synnerhet längst den övre sträckan men det krävdes rätt typ av plats för att verkligen få nytta av rullspöt. Vissa platser var tydliga rullspöplatser med allt vad som krävs i form av vegata