Årets klubblags-VM fiskades i Plovdiv, Bulgariens näst största stad. I år var det då Citys tur att representera de svenska färgerna. Mot alla odds fick vi ihop ett lag. Tre av våra sju metare kunde eller ville inte av olika anledningar vara med. Tur för oss att Freddan var sugen att hänga på. Än mer tur var att Anders "Masen" Eriksson och Phils fru Chriss också hängde på.

City i Plovdiv. Övre fr v: Freddan, Gurra, Anssi och Anders. Nedre fr.v: Benni och Phil

Vi hade förhandlat oss till 30 kilo incheckat bagage per person med Malev. Eftersom våra två medföljande inte hade mycket bagage med sig blev det desto mer över till oss andra. Jag tror att de flesta av oss ändå var på gränsen och att någon -inga namn nämnda- var klart över.

Väl på Arlanda var det kaos. Transportbanden var ur funktion. Tur i oturen. Vid incheckningsdisken manade man oss att slänga in allt bagage i specialen och att skynda oss till planet. Ingen invägning där inte. Ägaren till ett enormt och tungt Preston Hardcase sparade många sköna kronor.

Vi anlände till Sofia på lördagen innan träningsveckan. Arrangörerna plockade upp oss i något de hävdade var en buss och körde oss till Plovdiv. På flygplatsen mötte även vår, som det visade sig, bäste kompis Ivo. Ivo visade var en klippa man kunde lita på i alla väder. Han var inofficiell coach i det bulgariska laget.

Vi var uppbackade av Triana. RJH hade fixat en bra deal som vi var och är tacksamma för. Tyvärr var inte representanten i Bulgarien fullt lika trovärdig. Vi fick åtminstone en del av mäsket som var utlovat. Ivo hjälpte oss med det andra:  parasoll, kylbagar, beten, extra mäsk och mäskhinkar. 

Ivo visade även oss lite butiker och fixade så att vi kunde handla i Plovdivs alla grossistlager. Inte så stora men man kunde få tag på det mesta. Ivo hade agenturen för Maver, VDE, Stonfo etc. och dessutom ett eget märke, Filstar. Inte nog med det, han fixade även en skåpbil med chaffis, Svetozar, snabbt omdöpt till Baltazar, som körde oss till och från vattnet varje dag. Gratis! 

Baltazar kunde inte ett ord engelska. Hans dotter, långben tillika Gurras ögonsten, kunde några få ord engelska och bra franska. Så det löste sig. Efteråt gav vi honom mäsket och betena som blev över under  veckan som tack för besväret. Han såg ut att dö av lycka.

Gurra drillar karp och loosefeedar samtidigt. 

Vattnet var underbart. En spikrak och jämndjup roddarena. 2,7 meter djup och några hundra meter bred. Tyvärr en bro i mitten vilket gav fyra öppna kanter. Kanterna visade sig vara fördelaktiga.

Enligt ryktena tömdes vattnet under vintern. Det visade sig inte vara sant. Det hade visserligen hänt några gånger men bara då man gjorde underhållsarbeten. Det fanns stationär fisk. Stora karpar, gräskarp, mört, abborre, färna och solabborre. Fångsterna utgjordes dock till 85% av de fem ton fisk som sattes in några dagar före träningen. Den här gången hade man dragit in på såväl mängd fisk som på andelen karp jämfört med EM för två år sedan.

Vi fiskade bra på träningarna. Vi labbade friskt de första dagarna. Det gick bara bättre och bättre och på torsdagen hade vi en grundtaktik som vi trodde på och som bara modifierade lite smått inför freddagen. Det gällde att ta carassios hela tiden men att få de som vägde lite mer. Som kronan på verket var det viktigt att ta en större karp eller två. Det var det som skiljde agnarna från vetet, om man inte var fetduktig på carassios vill säga. De som hade högst träningsvikter hade i princip alltid en eller två karpar, Italienarna undantaget. 

Vår taktik var att mäska långt in. Loose feeda på 11-13 meter och arbeta på djupled och i längd. På träningen tog man ofta en karp eller några feta carassios då man gick ut på 14,5 meter efter en kvart eller så. Carassion verkade inte vilja stå på mäsket. Vi tacklade även upp två rullspön och en kort whip som panikmetoder. Korta whipar hade givit bra med fisk på några av träningarna. Framför allt i slutet av veckan. Men loosefeedade man inte där ute dog den platsen raskt ut och vi hade bara testat korta spön under kortare perioder. Vi visste inte om platsen skulle hålla en längre tid och vågade inte chansa. Därför  lämnades den platsen i princip utanför lagtaktiken. 

Sträckan var som sagt var jämndjup. Dock visade det sig att det fanns avsnitt, förutom de fyra kanterna, som fiskade bättre än andra. Dessutom verkade det vara bra att sitta på platser med s.k. duck weed eftersom de verkade hålla fisk. Växtligheten medförde förövrigt inga större bekymmer. Fisken gick dessutom mest i mellanvattnet, även karparna. En ändring från EM två år tidigare då man tog mest karp på bottnen. 

Första tävlingsdagen kom snabbt. Freddan fick en bra peg på A. På E, där Phil satt, fick vi ett relativt högt nummer vilket också var bra. På B och C och D hade vi inga speciellt bra nummer, tvärt om. Freddan förvaltade sin kantplats väl och knep en tvåa. Gustav, som fiskat bra de sista två dagarna,  gjorde en stark insats och knep en tia på C. Anssi var 15, Benni 17 och Phil 19 (har inte resultatlistan här så det kan skilja lite). Med de poängen tog vi en tolfteplats och hade bara 8,5 p till en åttondeplats. 

Andra dagen visade sig vara lite annorlunda än den första. Vi fick verkligen kämpa för fisken som mer eller mindre la av att nappa efter någon timme. Italienarna gick in på kortspön och fransmännen följde efter. Vi hann inte riktigt med.

Andra dagen blev en flopp. Har inte riktigt analyserat varför. Har inte ens några bra hållbara teorier än. Vi hade redan konstaterat det var viktigt att få en karp. De vägde 8-10 hg och gjorde 5-10 placeringar. Endast Phil lyckades fånga karp båda dagarna. Phils var bäst andra dagen med sin 15:e placering. Det säger allt. Vi halkade ner ordentligt i resultatlistan till en 21:a plats (tror jag).

Italiens Trabucco Ravanelli var klara favoriter redan innan den officiella  träningen. De höll för favoritskapet och krossade allt i sin väg. De vann på 25 p, hela tre gånger mindre än tvåan, frankrikes Sensas 28 .  Ungerns Maver-lag tog tredjeplatsen. Bara favoriter på medaljplatserna med andra ord. Tjeckien höll dock på att sno åt sig en medalj. De låg två efter första dagen. Även Engelsmännen var nära till ett brons men slutade femma. Bulgarerna tog sjätteplatsen.

Trabucco Ravanelli och Ungerska Maver i ett regn av skumpa

Sammanfattningsvis kan man bara säga att det var en otroligt rolig resa trots det klena resultatet. Anders Eriksson gjorde en otroligt bra insats som bank runner. Det är förståss snudd på omöjligt att täcka in alla sektionerna. Istället bestämde vi oss att hans skulle koncentrerade han sig på att coacha den som hade haft det tuffast under träningen vilket också gav resultat. Vi kan verkligen rekommendera Anders som coach och bank runner. Hade vi haft fyra Anders till vi varit tio i topp ;=)

Om vi mot förmodan skulle lyckas vinna i Karls Grav är vi nog sugna att bege oss av igen. Trots ryktena. Klubblags-VM går på Irland. Enligt årets Irländska lag, som har vattnet next door, skall det vara snudd på fisktomt. Men som en av lustigkurrarna sa: They will stock the double amount of fish to the championships.... ten fishes.  

//Team City Triana