Personligen har fiskeåret 2002
bjudit på många fantastiskt roliga tävlingar. Precis som året dess för
innan och året innan dess. Meta tävlingar är det roligaste som finns. Om
det sedan också går bra är det en skön bonus.
I april satt man som vanligt och hetsade upp sig
inför trippen till första GP:n i Sege. Det enda vårtecknet man behöver
för att veta att vintern är slut och att en ny metesäsong hägrar.
För att förlänga helgen åker vi i klubben ner en
dag före tävlingen. Det är trots allt 65 mil enkel resa. Nackdelen med
att åka en dag i förväg är att man får uthärda ett extra besök på någon
av Malmös Kina-syltor. Det är nämligen ölpriset och inte det
gastronomiska som styr Citys krogbesök. Några spänn billigare öl räcker
för att majoriteten skall blunda för de tydliga varningstecknen: 1) Bara
A-lagare bland gästerna 2) Servitören, eller något åt det hållet, ser
chockad ut över att få gäster som stinker något annat än alkohol. Det
hjälper inte med mina och Gyulas, vår fiskvårdare och hälsofreak, tunga
pustar. Det är bara att hänga på. 15 spänn i sparade ölpengar motsvarar
ju trots allt två skopor maggots.
Pelle sände mig ett mail i våras. Han var tydligen
rörd. Fick torka bort en tår ut ögat sa han. Han trodde sig inte under
sin återstående livstid få uppleva att City arrangera en tävling igen.
Och nu två SM på rad! Nåja, han glömde nog bort den prestigefyllda och
svår administrerade Superkardull. Dessutom var Gnesta med.
2002 utmärktes av bländande väder! Tänkte ni på
att det i princip inte regnade på en enda nationell tävling under hela
året? Ett av undantagen var Bysjön. Men även där var det hyfsat väder
under själva tävlingen. Det hjälpte föga. Först förnedrar och krossad av
braxdragar-Folke och nära på dränkt vid hemgången av ett av de värsta
skyfallen Dalarna beskådat. Hemskt!
Hur såg det ut på resultatfronten då? En av
Sveriges ambitiösaste metare, Fredrik Andersson, vann GP-finalen. En
annan av de ambitiösa, Anssi Lethevä vann SM. Träning och flit lönar
sig. Skönt för oss lite mer avslappnade att inte allt för många håller
på med sådant som träning. Numera kan man komma ganska långt på lite
rutin. Det räckte för att lura hem segern i GP-serien. Men det vara i
princip dött lopp mellan tät trion. Sveriges för närvarande mest metande
metare L-M Magnusson kom tvåa och Dan Sandén trea. Bodén och Söderlund
låg bara en pinne efter.
Gamla City vann lag-SM före det ännu äldre Elit
och Aktiv. Räknar man bort vår mönsterpojke Anssi, uppgår sannolikt inte
den sammanlagda träningsdosen till mer timmar än vad Scotthorn tränar
under en månad. Då räknar jag förståss in alla tre lagens sammanlagda
träningsdos under året.
Internationellt ser det mörkt ut. Sverige verkar
ha förankrat sig i bottenträsket. Hade det varit hockey hade vi spelat i
D-gruppen mot storheter som Kina och Kroatien. Vi har inte varit i tio i
topp på ett bra massa år vare sig på VM, EM eller klubblags-VM. Senaste
placeringen jag kommer på är vid Constellations besök i Plovdiv.
Jag är övertygad om att det finns talang nog i
Sverige. Duktigt material har vi. Vad är det då som saknas? Vad behövs
göras? Det skulle flera av oss nog kunna skriva en hel del om och
dessutom komma fram till olika slutsatser. Men i grund och botten är nog
alla överens om att resurser, mål och visioner inte skulle skada det
minsta. Finns inte det i bottnen blir det svårt med allt det andra som
också krävs. Organisation, ledare, kontinuitet, rutin och rent och
kanske det viktigaste: rent skärt tekniskt kunnande. Plus allt det
andra.
Man blir lite nyfiken på vilka mål och visioner
förbundet har för det internationella metet och tävlingsfisket i stort.
En kvalificerad gissning är att de inte har några. Det kanske inte är så
konstigt. Vår nuvarande och avgående förbundsrepresentant Pierre
Welander lägger t.ex. ner en hel del tid på ganska tråkigt
administrativt ideellt arbete. Ingen tackar honom för det. Jo föresten,
jag tänkte passa på att göra det nu. Skulle Pierre själv behöva sätta
upp nya mål och visioner, driva igenom dem och sedan realisera allt
detta skulle de krävas än mer tid än vad det redan gör. Tid är en
bristvara om man vill hinna med och meta lite också. Och låt oss vara
ärliga, få av oss skulle vara beredda att hugga i och hjälpa honom.
Å andra sidan tycker jag att det är mycket
oprofessionellt av förbundet att inte informera om vad som försiggår i
kulisserna. Informationen nu är lika usel som tidigare. Inte bra i dessa
tider då vi alla kräver snabb information i och med att den nya
informationstekniken blivit tillgänglig för de alla flesta. En statisk
hemsida duger inte. Ett mail med en statusrapport till Metetorget då och
då hade förmodligen räckt för att avhjälpa den mest akuta
informationsbristen.
Vad har vi att vänta oss av 2003? En omläggning av
GP-programmet är redan klart. En dubbelhelg avslutar GP-säsongen. Nu är
det plötsligt än mer packat med tävlingar på försommaren. Det kanske
inte var meningen men det blir förståss mer spännande på det sättet. Nu
går det inte att vara riktigt säker förrän sista tävlingen.
I maj har vi SM i Växjösjön och Trummen att se
fram emot. Senast det begav sig där var då min gamla klubb arrangerade
SM. Måste ha varit 92. Om minnet inte sviker mig vann Peter Lind före
Patrik Jansson och Lennartsson. Nu är förutsättningarna lite annorlunda.
Då var det en styckad tävlingssträcka. Nu har det byggts en gångbrygga
längs hela kanten i Växjösjön. Det ser väldigt fint ut. Om inget annat
för cyklister och flanörer. Man får se upp med spöna. Fisket skall
enligt ryktena också ha ändrat sig.
STV tar sig an lag-SM. Gamla hederliga Karlsgrav
är åter aktuellt för en stortävling. Skall bli spännande. Framför allt
om man överlever en helg i sprängstenen. Har inte spöna redan blivit
massakrerade på promenadstråket i Växjö finns det en god chans att man
knäcker dem på en sten här. Spöförsäljarna gnuggar redan sina
händerna....
Skämt åsido. Båda ställena håller hög klass och
arrangörerna är ambitiösa. Jag ser verkligen fram mot tävlingarna. Båda
ställena har oftast visat sig krävande och roliga. Karlsgrav är t.ex.
ett av våra mest utslagsgivande vatten om inte löjan visar sig vill
säga. Löjfiske är förståss utslagsgivande i sig men personligen skulle
det kännas som ett stort nederlag att åka till ett sådant fint vatten
och plåga sig igenom en löjtävling. Ryser vid tanken... framför allt att
se sitt namn längst ner i resultatlistan igen. Börjar bli en vana på SM
individuellt.
Till nästa år kommer Metetorget att dela ut ett
pris till totalsegraren av GP-serien. Jag har tänkt att göra det en
längre tid. Det har alltid stupat på att man inte tänkt på det förrän
det återstår några få tävlingar eller att man inte haft några resurser.
Det fungerar dessutom inte om man själv eller någon av ens närmaste
polare ligger bra till för slutsegern.
I år har jag äntligen fått tummarna ur. Dessutom
ser det ut som att Metetorget får in sina första annonspengar i år. Jag
skall försöka kombinera det med Sveriges mest okända pris, det som RJH
redan delar ut till vinnaren av GP-serien. En pokal sägs det. Har inte
sett något bevis på det än ;=) Förhoppningsvis kan man locka med
ytterligare en sponsor och kunna dela ut flera priser. Vi får se!
Ta det lugnt med julmaten. Knyt tackel istället
för snart är det vår, snart är det Sege å.
//Benni Stefanutti
Föregående:
ledare 1
