Superkardull 2005

Efter att i över en vecka ha varit dösugen på att få känna på några riktiga pirenkarduller var det något av ett antiklimax när det på lördagmorgon öste ner regn över Nyköping. Dessutom var jag lite stressad. Bodda och jag fick arrangera själva. Tom hade oturen att få avstå fisket och istället vara med på försäljningen av sitt hus. Ni kan vara lugna, han har inte blivit vräkt för obetalda mäskräkningar. Tvärtom. Han har köpt en ny lya. På vägen ner mot Nyköping var det lite missöden med att pumpa hjulen till boxkärran. Statoils nya luftpumpar funkade inte. Q8.as gamla hederliga  gjorde det men en av ventilerna hade vridit sig och funkade inte. Jag såg inte fram emot att åter igen, precis som på DM:et helgen före,  få köra ut min kärra på ett lufttomt hjul.  Det var bara att bita ihop, precis som för alla andra. Det går ju inte att gnälla när man deltar i en tävling som korar sveriges manligaste metare.

40 metare hade mött upp. Några anmälda visade lite dålig stil genom att inte ens bemöda sig med att avanmäla sig, trots att anmälan är bindande. Nåja, vi skall inte vara långsinta. Vi började fiska en bit ut från andra tornet med femtonmetersplatser. Längst ut, med den längsta sträckan att gå, satt den begränsade klassen. Maximus alias Guyla, eller om det är tvärtom, gjorde en heroisk insat och körde ut Bosses saker båda dagarna. Bosse har blivit utmattad av att odla fram sveriges bästa maggots och casters. All heder till båda.

I år var det många platser som var populerade med grönt slem och som gjorde feederfisket svårt. Andra var helt rena. Det verkade som att det antingen var mer växtlighet på piren i år och att den gick längre ut än normalt eller så var det britsommaren som gjorde att växtligheten "vissnade" senare i år och inte hunnit brytas ner.  Eller så var det någon helt annan anledning. I vilket fall, jag fick en av mögpeggarna. Det gick att fånga fisk på den. Två kom upp och tappade två på rent slarv genom att sätta på två ruttna tafsar i rad utan att testa dem. De var troligen från 2002 eller så och höll inte en invevning med en kardull i andra änden. I vilket fall: sektionen gick till grannen Uffe som vann det hela välförtjänt med två fina lunsar.

Vann sektioner gjorde också Stormen, Lundsdragaren och Fredrik Johansson. Den sistnämda med dagens högsta vikt 12820 gr, om man räknar bort Mattias produktion längst ut på piren. Men den fick han som tur var inte väga in.  Med andra ord var det fortfarande en öppen historia.  Bosse vann den begränsade klassen med 4,5 kg för Disco-Johan. En hel del fisk togs på waggler, även på de helt slemfria platserna. Ett litet trendbrott på gång månne för det på senare åren feederdominerade superkadull?

Andra dagen bjöd på kallare väder. Som tur var med mestadels uppehåll, bara några små små skurar. Tyvärr var det lite för lungt och det lilla som blåste kom från nordväst. Bådade inte gott. Jag drog  24:an, bredvid Uffe igen. På andra sidan satt segraren från första dagen. Något blekare på söndagen. Kan ha att göra med att firandet av segern från Lördagen har jag förstått. På golden peg satt Kurre, bredvid det andra tornet som vars peggar på var sida det ofta producera bra, liksom Kurre brukar göra på piren. Normalt, förra året var ett undantag, brukar de yttre peggarna som är fet-heta första dagen vara betydligt svalare andra dagen. Det kändes som att potten kunde ryka.

Folke, två peggar bort från mig, rivstartade med 7-8 karduller den första timmen. Mats Simonsson likaså. Jag hade en klinisk ren peg från mög. Gunter satt här dagen före och hade fångat 4 kg. Lovade gott men det nappande inte så värst. Fick en fisk efter en halvtimme eller så. Gick över till mitt Preston matchspö. Hade satt på ett av mina suveräna matchflöten från Exner med en "lyftnappstopp". Det kräver lite extra pillrig nedblyning. I gengäld ser man alla napp otroligt bra. Jag hade grymt mycket mask med mig och hade slängt i en del tillsammans med caster precis utanför spötoppen på matchspöt, typ 4 meter ut. Efter första kastet satt jag på ett extra hagel och skulle testa flötet precis utanför toppen. Vem vet, det kanske nappade också. Mycket riktigt, ett perfekt lyftnapp. Mothugg och Prestonspöt böjde sig fin fint. En mega-id tänkte jag!!! Efter någon minut trodde jag att den var en felkrokad 3 kilos id..... Efter ytterligare några minuter var jag än mer konfunderad eftersom jag inte sett skymten av fisken...... Den gjorde några rusning in under bryggan, ut igen och runt. Till sist kändes det som en gädda. Mycket riktigt. Till slut visade den sig. Jag satte lite extra press på den. Hade det hållt så här länge borde kroken sitta bra. Som tur var kom specimenspecialisten Mårten förbi och beskrev gälgreppet och upplyste mig även om att man kunde ta den direkt över nacken om det inte var för stor. Tog den över nacken. En otroligt lång och smal gädda på 5.2 kilo. Tog mig förbi Uffe. Ytterligare fyra fiskar kom upp varav en på flötmete.

Peggarna runt om det andra tornet producerade hyfsat men bäst producerade metarna på de två peggaran två platser från respektive sida om tornet. Phil vann på över 20 kg på ena sidan och Gunter tog dagens högsta på 22 kg på den andra sidan. Stormen gjorde en stabil insats igen. Roger Järling förljde upp sin sektionstvåa från dag ett med en sektionsvinst dag två. L-E Magnusson vann den iskalla sektionen längst ut. Tog bl.a en fetingbrax på sleeping feeder när han höll på att tackla ner. I den begränsade klassen höll Bosse stånd mot Håkan som vann andra dagen.

Gunter kammade hem 4.200 kronor om jag inte missminner mig. De övriga på pallplatsen gick inte heller lottlösa. Sektionssegrarna fick också varsitt pris. Återigen råkade City dela ut lite för mycket i pris, lite mer än vad budgeten var avsedd för. Vi hade räknat fel på golden peg och avgiften till Meteserien och backade med typ 750 kr :=) Det är andra gången. Minns en GP i Fyris då vi lyckades med samma bedrift genom att glömma ta med sanktioneringsavgifterna i budgeten.

Placeringarna ser ni nedan. Vi arrangörer vill tacka alla er som ställde upp, särkillt er som hjälpte till med invägning, för en trevlig kväll på IBIS och jag hoppas att vi ses på piren nästa år igen.

Av Benni Stefanutti