Det var ett tag sedan jag tävlade på ”allvar” senast, ungefär 15 år sedan frånsett ett par Metamera

Rögglefestivalen 2006- Av Martin Jonsson, SG Pesca

Det var ett bra tag sedan jag tävlade på allvar senast, ungefär 15 år, frånsett ett par Metamera på 90-talet och Milo Classic nu i våras. Rögle dammar är enligt min mening ett av de mest rättvisa vattnen vi har i Skåne. Skillnaden i karaktär mellan de två dammarna som brukar användas, 3:an och 5:an, gör att valet av taktik är helt olika.

Dag 1

Första dagen blev jag lottad till damm 5.För att ha en chans till en topplacering här visste jag att ett par karpar eller braxnar var ett måste.Jag har varit och tittat på en del tävlingar i Rögle tidigare och taktiken hos de flesta har alltidvarit den samma, feederfiske lååångt ut. Min taktik var att försöka hitta fetingarna på halvdistans25-30 meter ut.

Förhoppningen var att jag skulle få vara ganska ensam på det avståndet. Ett par veckor innan tävlingen var vi ett gäng som provfiskade 5:an. Takeapart blev metoden den dagen.Det visade sig att det inte var några större problem att få in karparna på 10-11 meter. Det träningspassetresulterade i 5 karpar. Med det i åtanke var taktiken klar för dagen. Feeder och waggler 25-30 meter ut och en TP-plats på 11,5m. Det var ju ingen nackdel att det blev en lucka mellan plats 6 och 7 då jagdrog plats 6.

Första skottet gick och jag skickade ut 6 medelstora feeders på 30-metersplatsen. I feedergrundningen hadejag lite casters och en näve majskorn. På TP-platsen grundade jag med 8-10 bandybollar mättade med casters.Sköt även ut en sparsam kopp maggots för att väcka abborrarna.Startskottet gick och jag började direkt med ett par snabba abborrar och ett par mörtar på TP. Eftersom mörtarna normalt har bättre snittvikt än abborrarna i dammen, försökte jag mäska väldigtsparsamt med pinkies och maggots, för att till slut helt övergå till små casterfyllda bollar. Allt i förhoppning om att abborrarna skulle tappa intresse och mörtarna ta över.

Så blev det inte. Abborrarna var helt inställda påmin castermeny. Efter en timme och ca. 20 abborrar gick jag över till feedern. Hakade på 2 röda och en vit maggot, betet som jag fått mina karpar på under träningspasset. Första hugget, abborre, andra abborre ochtredje PANG, helt sanslöst vad en kiloskarp kan dra iväg. Efter en hyfsat lugn fajt låg den i nätet. Skönt.Vad jag kunde se fanns det ingen annan som lyckats landa någon karp eller braxen än.

Fortsatte på feedern ca 10minuter till innan jag bestämde mig för att testa TP-platsen. Abborrarna stod och väntade och en och annanmört åkte också med. Efter en stund blev det tvärdött. Samma sak hände när vi testfiskade. Den gången tjatade jag vidare en stund och det gav den första karpen då. Tvärdött som sagt. Satt i ungefär 10 minuter utan hugg. Försökte med allt i betesväg men hade bestämt mig för att inte skjuta ut några larver.Min teori är att abborrarna backar undan när karparna anländer.Hade några blodisar med mig och hakade på 3st.

Flötet hann precis ställa sig när det sakta drogs under. Mothugg och ett tvärstopp som sekunden senare övergick i en gummibandstöjjare modell REJÄL.Der är f-n inte konstigt att karpfiske med TP har blivit så populärt som det blivit på kontinenten!Mitt 8:ans gummi och 0.14 i tafsen gjorde ett bra jobb och snart låg karp nr.2 i nätet. Nu var man allt lite uppspelt. Vad jag kunde uppfatta var det fortfarande ingen som fått något som kunde hota mig.På med tre nya blodisar och ut igen.

Tittade till höger om mig och såg en hängig Anders Tersby mumlandenågot om tur, otur, aldrig jag och lite svordomar. Efter ett par abborrar var det dags igen, ny karp även denna påblodisar. Anledningen till att jag fick mina karpar på blodisar och inget annat, är såklart att jag efter ett tag bara fiskade med blodisar. Antagligen hade maggots eller kanske majs varit precis lika bra.Dagen slutade med fyra karpar, ett gäng abborrar och ett par mörtar, 5770gr och 1.a på sektionen.Min granne Anders avslutade starkt med en braxen på drygt 3 kilo vilket gav honom en andraplaceringmed sina 4320gr.

Dag 2

Då var det dags för damm 3. Roger Bengtsson hade dag 1 lyckats dra ihop otroliga 11170gr för sektionsvinsti 3:an. Gäddorna hade varit ett stort problem för alla, men bara Roger lyckades med bedriften att landainte mindre än 2 stycken! Med mina förhållandevis futtiga 5,7 kilo från första dagen så var jag ganska säker på att sektionsvinst behövdes för att ha någon chans på totalen.

Eftersom damm 3 är som den är med sin nate och växtlighet finns det inte så mycket utrymme för fantasi vad gäller metoder. Det gäller att försöka hitta ett hål i skiten och göra det bästa av det.Jag hade turen att ha relativt fritt för mitt 5-meters långspö och tacklade även upp ett 7 meters TP.Försökte hitta en plats för waggler ungefär 25 meter ut och tyckte mig hitta en liten glugg, allt för att ha ett alternativ till 5-metersplatsen.

Efter att ha ”fritidsfiskat” en hel del i damm 3 var jag ovanligt klar över hur jag skulle gå tillväga både vad gällermäsk, bete och utrustning. Enligt min mening är det en stor nackdel att ha för matigt mäsk till mörtarna i dammen. Vid flera fisketillfällen har jag märkt hur mörtarna efter ett par timmars fiske spyr mäsk och hugger betydligt försiktigare än i början av passet. Detta fenomen avhjälps ofta med tunnare tackel och mindre krokar.

Teorin var att jag skulle mäska med i princip bara leem och caster,. inga pinkies eller jokers. Jag har fått för mig att snittvikten på fisken minskar i takt med att man mäskar eller loosfeedar med dessa.Sagt och gjort, som grund blev det 4-5 bandybollar med casters på både wagglern och 5-metaren, inga larver.Starten gick och beskrivningen av nästföljande 5 timmar kan beskrivas ungefär så här; singel röd maggot på, svinga ut, skicka ut en valnötstor leemboll med casters, mothugg, avkrokning, på med ny maggot, svinga ut, mäska, mothugg… Var ute på wagglern en stund för att försöka lura de braxnar någon säger sig ha sett…Den kraftiga blåsten gjorde att det var omöjligt att wagglerfiska effektivt i naten.

Jag hade tur, många på sträckan hade kraftiga problem med gäddor som attackerade både krokade mörtaroch keepnet. En gäddkontakt efter 10 minuter var allt jag behövde stå ut med.När man sitter och drar småfisk på det sättet det är frågan om i Rögle, är det svårt att ha pejl på grannarna. Det ända jag tror mig se skillnad på vad gällde mitt och andras fiske var att jag nästan aldrig hade någon dödperiod. Om det berodde på konstant mäskning med rätt mat och bete eller att gäddorna trivdes bättre hos grannarna än hos mig är såklart omöjligt att säga, men att skopa ut maggots eller pinkies till fiskar som redan är mättatror inte jag på.

Timmarna var förbi och vågen stannade på 6340gr vilket räckte till sektionsseger.Anders Tersby blev även denna dag tvåa på sektionen med 5500gr. Två sektionsvinster! Hur hade det gått för Roger Bengtsson? Ringde till Brännis som satt i samma damm som Roger.-Roger har vägt in och har högsta vikten hittills, men alla har inte vägt in än.Då var jag helt säker på att Roger hade tagit hem festivalen, ända tills någon nämnde att Vince Dowlinginte vägt in än. Som den feederexpert han är skulle han kunna bli min räddning. Mycket riktigt, Brännis ringde upp och gratulerade, Vince hade slagit Roger med 320gr.Segern hemma och ett otroligt skönt kvitto på att man fortfarande kan vara med och slåss med de bästa.

Martin JonssonSG Pesca